The Daily Joker

Revanschens år.

Det var vad Modos ledning förespråkade inför den pågående säsongen. Man rensade ut ledare och spelare för att ha det lag som har störst potential att nå ett slutspel och i förlängningen ett SM-guld. Hemvändarna erhöll immunitet. Ingen får röra Hans Jonsson, Per Svartvadet, Niklas Sundström, Mattias Timander, eller Andreas Salomonsson. Ajabaja. Istället fortsätter Modo att satsa på hemvändare och blir orgasmiska över att Peter Forsberg kommer hem. Visst blev det succé men till vilken nytta? Efter 3 matcher väljer Foppa att tacka nej till en fortsättning. Efter 3 matcher är problemet med  Modo anno säsongen 2009/2010 uppenbar. Det finns inget hjärta. Det finns inget självförtroende. Kvar finns bara en sanning om att Peter själv ligger bakom 4 av lagets totala 5 inledande mål (räkna då med att han dessutom var inne på isen när det femte målet gjordes). Istället fortsätter Modo på det inslagna spåret med katastrofvärvningar. Roman Malek är nya Mike Morrisson. Eddie Larsson är nya Pierre Hedin. Så fortsätter det. Gamla problem ersattes bara med nya.

Skadebenägenheten hos gamlingarna är oroväckande stor. Jag är fullt medveten om att de får dra ett stort lass och bära hundhuvud när det går dåligt men det ska de göra också. Spelarna jag nämnt är lagets stomme och de som ska visa framfötterna när ingen annan gör det. Modo ligger toksist i Elitserien. Publiken sviker. Jag hoppas innerligt att det vänder för det är få städer som identifierar sig så mycket med sitt lag som Örnsköldsvik gör med Modo. Jag saknar Magnus Wernblom.

Revanschens år?

Vakna!